Angående tid och en del annat.

Nu kära vänner är det ta mig tusan dags för ett inlägg eller statusuppdatering eller eller eller.. ..Vad ni nu vill kalla det. Jag säger att kärt barn har många namn. Ett företag har dragit igång sen ni sist hörde av mig. Undertecknad har haft en hel del att göra. Märk väl att det här inlägget inte betyder att jag har noll att göra bara att jag tar mig tid. Fint?

Dagarna har gått och dagarna har börjat. Mest intressant av allt kanske är att jag lyckats ta mig ut till stugan också mitt i allt blåsväder. Det finns alltid en plats för lugnet. Kom ihåg det kära vänner, komihåg det.

Annars sitter jag mest och är rätt förbannad, ja förbannad, på Bokus som inte vill skicka mig en kopia på Tell It Slant. Jag är tvungen att köpa en mindre, tunnare, billigare och gul(?) kopia. Men inte ska jag skicka efter från Bokus, no way Jose. Jag kör Adlibris just nu tills jag förlåtit Coop. Det kan ta länge, kära vänner, det kan ta länge.

Hur kan man mena att man har en bok och sen, två veckor senare, skicka ett fjuttigt mail och meddela att “nej tyvärr kommer vi inte att skicka dig någon bok”. Va fan? Jag blir så matt på alla ”kommunikationsmissar” som förekommer svävandes runt omkring mig. Hur svårt är det egentligen? Kanske är det självklart för vissa. Men tänk till!

I alla fall så ser jag fram emot att få boken. Jag törstar. Men nu får jag vänta tre dagar till, förhoppningsvis. Jaja “kalla på Kapten Röd!”..

Nu är det dags att återgå till jobbandet. Har en hel hög med texter som ska lockas fram. Så det så, smell you later.

Angående vad som egentligen händer på manifestet?

Som allra varmast i det allra tystaste, kära vänner, håller ett företag på att gro sig redo. En portfolio och lite andra produktioner håller på att färdigställas för publik visning på nätet. Jag är inget stort fan av .pdf och dess inrutade stil, däremot nästan avgudar jag isssuu så då är det väl bara att svälja sin stolthet. Där, kära vänner ligger jobbet.

Jag har kommit på att det är rätt skönt att sitta på semester och jobba i eget tempo för att sen kunna vara mer än redo. Förutom i det tysta så förekommer engagemang med en mindre grupp som ”tyvärr” är rätt hemlig.  Det har lite att göra med en författare från mitt håll. Sug på den karamellen.

Är för tillfället rätt isolerad på en öde i en skärgård som ligger någonstans i norra Sverige. Känns som ett bra ställe att hitta den inspiration och vilja jag måste lagra likt Piff och Puff. Tack gode gud för att jag blev Puff i den jämförelsen som en gång ägde rum i en konstigt färgbelagd korridor någonstans där atmosfären inte alls var lika tung som färgblandarens visp.

Jag är mer där än hemma i sommar. Det ä hur underbart som helst. Toppa det ni. Just det, tackar gudar för email.

Men bara så ni vet, jag har inte gått på grund och under jorden så där som OJ eller någon annan publikt förödmjukad en. Så det så, vänta bara på intressanta betraktelser. Och ta det lugnt, böcker, filmer och härliga citat florerar fortfarande här..

Håll till godo!

Angående sociala(?) medier och Besser Wissers

Nu, kära vänner, är det dags för ett något kritiskt inlägg igen efter all lättja av ingenting. Det är en massa ståhej kring det här med sociala medier. Folk surrar om Twitter, de surrar om Facebook och de surrar om bloggar hit och dit. Det är också en himla massa surr kring de kända (MKV- termerna) termerna förhoppningar och farhågor.

Jag vet inte om det bara är jag men på något sätt verkar det som om ”vuxna” tycker att det här med farhågor det är någonting exceptionellt. Jag däremot vill officiellt förklara det okunskap och jag tror, och vet, att det här ofta hamnar i sinnet hos de som aldrig vill se något bra i.. ..i någonting överhuvudtaget. Blä på er. Och där rök nog kanske det seriösa i det här inlägget, sådär officiellt och allt.

Sånt blir jag less på och det här lilla fenomenet sätter stopp för, alla?, oss som faktiskt vill framåt, nå nya utmaningar och överraska en aning eller två. Man kan Twittra lögner såklart men man kan också Facebooka originella idéer som leder till utveckling. Frågan är vilken spådom som har den mest kraftfulla effekten? Vilken av de två glöms bäst, mest och enklast?

Sen har det ju såklart också med att göra med vad man är för sorts människa, jag vet. Men vi struntar i det så att det här inlägget bara verkar som att jag klagar och inte som om jag är någon vis en överhuvudtaget. Så det så.

Jag, kära vänner, har nog inget svar. Förmodligen har inte du det heller. Det är lite kulturbegreppsambivalens över det hela.. Sanning kan ju trots allt vara relativ också. Vilket påstående, något som leder mig in på nästa tanke.

Jag jobbar en del som du vet. Lite av det får jag betalt för, lite brinner jag för och en aning har jag som inspiration för mitt eget. I alla fall jag har kommit fram till att jag möter en rad olika människor och det absolut värsta jag vet är de som tror att just de besitter den RÄTTA KUNSKAPEN. Vad är det med det? Hur blir man så tömd på intelligens att man tror att man kan allt om något. Det kanske är lite som med sanning, kära vänner, det är öppet för tolkning.

Jag blir arg av dumhet, att tro att man kan allt är, för mig, dumhet. Jag orkar inte med sådana människor. Är du runt omkring mig, och tror att du kan allt, så får du nu en liten chans att tänka till. Damn it.

Angående ett och annat.

För en vecka sedan trodde jag aldrig att jag skulle välkomna moln som jag gör idag. Jag är banne mig inte helt och fullt redo för het värme, den måste smyga sig på lite mer, inte komma från himlen sänt såhär. Men i alla fall så ska jag sluta klaga. Det är  trots allt vad jag sagt åt andra som kommenterat värmen. Nu kör jag.

Har ett jobb på gång, ett splitter ett. Igår kom jag fram till att jag i sommar ska ta och gå runt och tigga lite, a.k.a. gå och dricka öl med lite various. Nåväl jag har en del dikter att granska, skriva om och skicka in nu. det känns sådär lagom underhållande och lite väl mycket krav inbakat. Men men vad gör man kära vänner?

Skriva, skriva, skriva..

Angående att det är dags att säga hej och så.

Nu, kära vänner, förstör jag bloggosfären från tumblers håll. Mycket har hänt på senaste; facebook har fått en glödhet grupp, maratondikten, och tidigare fick manifestet också en plats i de sociala mediernas underbara värld i form av en grupp.

Jag kommer allt närmre en start av mina drömmars företag. En affärsplan är formad, en grafisk profil smids och planer florerar i största allmänhet. Världen kommer att tas över.

Nåväl, jag ville mest bara säga hej och hoppas samtidigt på att några av min allra trognaste hittar hit fortare än kvickt, helst före jag hinner publicera det här.

Håll i er, förändringarnas vindar har börjat blåsa på, hugga tag i och utveckla manifestet!

Cheers!

Angående …

Angående politik och frireligiösa vardagar.

Kära vänner nu, efter all denna tid, så har jag kastat bensin på elden. Jag var just ute och gick titta på träden som blåste, för det blåser som fan, och kunde se ord skrivas framför mig. Helt Underbart faktiskt. Ja i alla fall så lyckades jag gå förbi en jävla massa kyrkohistorier på min lilla exkursion. Jag gick förbi Jehovas Vittnens lättantändliga, synagogliknande brasved till hus, Pingstkyrkans barack som ser ut som någonting 70- talet spytt ut. Sen gick jag säkert förbi en massa andra som inte har lika in- your- face- texter ursvarvat från någonting massivt, vad som helst.

Jag rör mig, kära vänner, omges rätt ofta av till synes hjärntvättade människor. Ja det där kommer jag förmodligen att få äta upp. En oväntad koppling är till alla partifrälsta halvdemokratiska hej- jag- vill- så- gärna- ha- en- image- människor som likt frireligösa bugar, bockar och niger inför varenda idiotiska hint som levereras av de folkvalda. Jag blir matt av det här.

Faan!

Nåväl, jag måste leverera något mer lättsamt. Jag håller på mer än någonsin med en affärsplan som förhoppningsvis snart resulterar i mitt företag så jag kan slippa ur alla idiotiska/ politiska tyglar som jag ofrivilligt sitter fast i. Annars har jag sökt lite intressanta kneg som kanske kan utveckla min person och, kära vänner, och jag har smygtittat lite på en arena i ett annat land. Spännande va? Jo minst sagt.. Men men, det finns många ambitioner, oerhört många ambitioner.

Nu ska jag käka Ruccola, se fotboll och läsa Hunter..

Skål

Angående bildkonst.

Ja alltså jag är enormt svag för musikfilmer och det hela blir ju inte sämre när man blandar in bildkonst. Jag är helt fascinerad av filmen ”Control” har du inte sett den än tycker jag absolut att du ska kasta ett öga eller två på den. Sen om du inte gillar Ian Curtis och Joy Division, som filmen faktiskt handlar om, så är det nog helt okej.
Filmen är gjord av ingen mindre än konstnären Anton Corbijn som bland annat tagit foton på storheter som U2, Rolling Stones och Depeche Mode. Fick jag till en udda samling band där? Jag siktade i alla fall på det.
När vi ändå är inne på bildkonst generellt och fotokonst i synnerhet så måste nog ”Fur” nämnas. En enormt vacker film som är ett porträtt av fotografen Diane Arbus. Den minst lika vacker, udda och trollbindande så att den blir ett måste. Har du inte sett den, gör det. För guds skull.

Jag har nog inte så mycket mer för nu. Men se på film med tilltalande bilder. Det kan få dig att upptäcka helt nya genrer. Filmer där varje bildruta skulle kunna hänga inramat på väggen är oerhörda. Så det så.

Angående Richard Linklater.

Att saker och ting inte är ”perfekta” känns för mig som en självklarhet och ett sätt att kunna uppskatta saker på ett mindre ytligt sätt. ”Waking Life” är den första fullängdaren till rotoskopanimation som giganten Richard Linklater gjorde och den är precis det jag nyss ordat: felaktig, alltså inte perfekt.

Det är något speciellt med rotoskopanimationer, de känns nästan som tavlor som ligger i ett kontinuum. Helt underbart vackra filmer och de tyder på riktiga hantverk. Se ”Waking Life” eller om du tycker mer om filmer som är något mer nyproducerade så se ”A Scanner Darkly”. Den är lika vacker, lika udda, lika spännande men kanske något mindre felaktigt, alltså inte helt perfekt.

I alla fall tycker jag att du som inte riktigt öppnat dig för tanken att det där med animation är intressant framförallt borde kolla in rotoskopanimationer, de trollbinder.

Angående när politik blir underhållning.

Helt plötsligt dyker en bok upp som kan göra att politiken underhåller. Kära vänner det är knappt så jag tror det. Den dök upp lite som en uppenbarelse också. Jag hade lite bokabstinens efter att jag varit enormt klantig och inte packat någon lunta underhållning.Under påsk när jag var i Kalix så missade jag den här vitala delen av avkoppling. När jag letade mig in på Ugglan i Kalix så stod den där på hyllan som en annan glorifierad staty. Jag tappade andan, Hunter i Kalix! Underbart, tänkte jag, och samhället fick en helt ny betydelse för mig.

I alla fall, det här är en underbar samling funderingar (läs: artiklar) kring Richard Nixon och hans fula kumpaner i den amerikanska politiken. Det kanske inte är nya utspel för oss som läser den här boken idag men det är sannerligen intressanta perspektiv på de vi kanske redan känner till. Det är inte bara en kavalkad av utspel som kommenteras utan också hela det politiska skådespelet. Egentligen så gäller samma här, det är nog inte så mycket nytt men det är bannemig ett roligt perspektiv som presenteras. Sen när det gäller Hunter så är ju allt satt i relation till NFL. Det är underbart, även fast inte jag är så frälst i amerikansk fotboll. Personligen tycker jag det ger det roliga en helt ny dimension när det sätt i relation till något mer alldagligt. Som vanligt härstammar också dessa artiklar från Rolling Stone Magazine. Undrar hur många gånger han mötte frågan: håller Rolling Stone verkligen på med politiska reportage? Nåväl det är väl då tur att han ifrågasätter den klassiska (läs: tråkiga) journalistiken.

Sen blir ju boken knappast sämre när Ralph Steadman, underbara Ralph Steadman, står för illustrationerna i boken. Kära vänner, jag har inte läst klart den här boken och jag är inte ens nära men gör ert litterära sinne en björntjänst och läs: Hunter S. Thompson – Fear and Loathing on the Campaign Trail ‘72. Vi avslutar med ett citat:

“So much for Objective Journalism. Don’t bother to look for it here—not under any byline of mine; or anyone else I can think of. With the possible exception of things like box scores, race results, and stock market tabulations, there is no such thing as Objective Journalism. The phrase itself is a pompous contradiction in terms.”